Räcksmattarnas blogg

2011-12-26T11:43:00.002+01:00

God jul!!!!

Nu har vi firat en härlig jul med massor av djur samlade omkring oss! Vi var i Oskarshamn i år och där bor ju redan lilla pudeln Saga med all sin energi, vi hade med oss sex hundar i varierande ålder och min syster Anna ville förstås ha med sig sin lilla Axel. Axel är en ragdollkattunge på 14 veckor...
I min enfald trodde jag att stackars Axel skulle sitta i ett hörn hela julafton och bara längta hem. Hundarna är ju vana med katter så det bekymrade mig inte, men lille Axel hade aldrig träffat en hund innan.
Men Axel han kikar ut ur sin transportlåda, tittar sig omkring på alla människor och hundar, morrar lite och kliver sedan helt obekymrad ur lådan med svansen i vädret! Resten av dagen var han lejonkungen och såg ut att trivas bra med det. Hundarna smålog och sa "jösses!".

Hundarna var så fina och hade dagen till ära varsin stor rosett runt halsen. Småttingarna gjorde sitt bästa för att sabotera varandras dekoration, men jag gav mig inte utan knöt om rosetterna minst tvåhundra gånger: är det jul så är det!!

2011-12-17T18:52:00.006+01:00

Nu är det dags att försöka hålla igång bloggen igen! Ibland hinner man verkligen inte med, MEN nu känner jag att det finns både tid och lust.

Idag har det snöat hela dagen, kul för dem som uppskattar denna variant av väder. Inte kul för mig, önskar mig en helgrön vinter... Hundarna får gärna vara lite leriga istället för fulla med snöklumpar. Tycker inte om fruset regn!!

Idag har jag klippt ner en långhårig collie. Hon blev supersöt!! Pälsen hon hade var inte frisk utan risig och torr, den såg död ut. Nu är hon en korthårscollie och blev pytteliten mot vad hon var i pälskostymen. Leyas matte Nina tyckte oxå hon blev söt, men mycket annorlunda och hade svårt att kalla henne vid namn eftersom hon verkligen ser ut som en helt annan hund :)

Max har ägnat sig åt en av sina favorithobbies idag: para tik.Han har verkligen blivit duktig på denna inte helt rumsrena hobby, tur han inte är människa! Ta betalt för dessa tjänster är väl olagligt?! Eller är det kunden som är kriminell?!

Lilla Neon är såld och det är både roligt och sorgligt.
Vi får ha henne kvar till mellandagarna och nu gäller det att njuta av varje sekund! Däremot är det roligt att hon ska få en "egen" familj som får nöjet av denna lilla charmiga fröken. Så här ser hon ut när hon har "fångat" en råtta!

Äntligen har kattungarna kommit!

2011-03-17T10:06:00.006+01:00

Nu har det äntligen hänt. 5 stycken kattungar kläcktes i förrgår 3 tjejer och 2 killar. Vi har väntat på att Svea skulle löpa sen i somras så det har varit en lång väntan. Nu ligger hon med sina små i sin låda och ser nöjd och belåten ut.

Valparna 4 veckor gamla

2010-07-03T14:08:00.003+02:00

Denna bild hade vi när annonserade om våra superduper goa, söta, underbara valpar. Två kanonfamiljer har hittat sin nya familjemedlem, Claes och Cecilia. Konstig känsla, de kommer att få jättebra hem bägge två, men ändå... de är ju mina (ja, våra då!)
Att följa deras utveckling är ett nöje som inte går att beskriva, kan sitta och titta på dem i timtal, oftast sover de... Men man ser saker som inte man skulle se och upptäcka annars. Idag tog både Siri och Vera tag i sitt uppdrag som medhjälpare på lite mer allvar. Vera lär dem att ligga still om man blir omkullvält och Siri att man ska sluta/gå undan om en vuxen morrar. Bägge är mycket försiktiga och varsamma när de lär ut saker till de små. Underbart att få se!
Ellen vaktar sina småttingar som en tigrinna när okända kommer och hälsar på, ingen kan komma och stjäla dem det kan jag lova! Hon diar dem, pysslar med dem och vaktar dem dygnet runt. Ibland tar hon paus för att äta och hennes aptit är enorm, käkar minst 7 dl mat om dagen! Ändå är hon ganska tunn, men det rättar väl till sig när hon inte diar dem lika mycket.
Valparna kan nu galoppera lite, håller på att få sina tänder och gör lite större utflykter för att utforska världen. Åh, vad de är fina!!!!

Valpar!!

2010-06-04T14:33:00.004+02:00

Äntligen lite uppdatering... Alla kattungar har flyttat hemifrån och klart att det blir tomt när fyra vildbasar flyttar på ett dygn. Ett lugn inträder och alla verkar dra efter andan, både katter, hundar och människor. Ett lugn, en saknad och lite undran: hur ska det gå för de små liven? Alla fick jättetrevliga och goa ägare och det känns kanon! De rapporter vi fått talar sitt tydliga språk, både kattungar och nya kattägare verkar mycket nöjda.
Ellen fick på onsdagen fyra små valpar. Små och små förresten, alla vägde över 200 gram. Tre grabbar och en liten tjej blev det. Fantastiskt vad saker kan ändras fort, ena sekunden såg hon ut som en vandrande (eller vankande) fotboll och sedan efter valpningen som en snygg puma igen. Hm..
Hon har lite undringar över denna nya fas i livet. Det här med matningen tycker hon är helt ok, ja, bättre än så, hon njuter av att ge sina små mat. Men det här med toalettbestyren... Ellen är en liten prydlig tjej och blir lätt äcklad av saker som är lite kladdiga och smutsiga. Vad tycker då en sådan liten hund om att sköta "blöjbyten"? Sådär kan jag säga. Men jag har sagt till henne att det är bara att vänja sig! Ellen, ta tag i ditt liv och gör din plikt!!
Siri tycker om att ligga och titta på dem. Hon tycker att de är som trevligast just nu. Inte vill de hälsa, leka eller hoppa på henne, lagom kontakt med en meters avstånd tycker hon.
Vera upptäckte snabbt att de inte var något roliga alls och bryr sig inte alls. Det ser ut som om hon är lite besviken på dem: inte springer de, inte leker de och inte kan man ha dragkamp med dem... och inte vill Ellen heller vara med och leka med henne. Men vi har en överraskning till Vera: vänta bara några veckor så ska du få se vad som händer med de där små "tråkiga" som ligger i valplådan!

2010-04-13T09:59:00.002+02:00

Länge sedan jag skrev här... tiden går fort. Jag har börjat jobba igen efter vinterns långa sjukskrivning. Känns ganska bra.
Kattungarna är snart 9 veckor och det är dags för deras första vaccinering. De är för tillfället mer vilda än tama, springer som små vildar runt, runt. Vaktar alla små fynd de gör med ilskna morrningar. Fynden kan variera från en leksak till något ätbart. Leken mellan syskonen är hårdhänt och de piper alternativt illskriker när de blir bitna. Träning på hur hårt man kan ta i och hur man tar sig ur jobbiga situationer alltså. Intressant att titta på ska jag säga, man lär sig hela tiden om beteenden.
Äggkläckaren är laddad med cirka 30 ägg och vi väntar nu med spänning om det kommer att bli något!
Lite frön är satta, hoppas bara de får vara ifred för katterna som är mycket intresserade av denna aktivitet. Har förut, av just denna anledning, lovat att inte hålla på med fröer, men vad tusan! Man måste väl få ändra sig?!
Småhundarna är nytrimmade inför våren sommaren, de är så söta!!!
Alla tre småsnusarna är ögonlysta och helt ok. Ellen har haft en ny date med Petter... Ja, det rör på sig helt enkelt!
Jaha, detta var en snabbrapport om livet i Lämmedal.

2010-03-09T14:04:00.007+01:00

Lite vårkänsla trots alla snömängder? Ja, det tycker jag allt, värmen av solen och takdroppsljudet gör att man blir både piggare och gladare.
Kattungarna utvecklas snabbt nu. De börjar behärska sin kropp allt mer och leker lite smått med varandra.
Här kommer lite bilder:

Här kommer vi!

Om man klättrar upp på mammas rygg...

...så får man mycket bättre utsikt!

Och så syrran som oxå vill se världen!

Lite av varje

2010-02-26T09:20:00.012+01:00

Nu har kattungarna blivit två veckor och de har öppnat ögonen. Börjar bli ljuvligt söta. Utseendemässigt ser de riktigt bra ut, men vi ska INTE behålla någon! INTE! Kattflocken ska inte utökas. Man märker nu när det är vinter och ingen katt vill gå ut att de ibland går varandra på nerverna. De yngre (läs Hedda och Svea) gör sitt yttersta för att reta upp och få lite fart på de äldre. De är rastlösa och uttråkade. Ett av de stora nöjena är oxå att titta på utfodringen av småfåglar som är ungefär 1,5 meter från fönstret. Där sitter de tålmodigt och spanar. Det är livlig trafik där. Har identifierat alla sorter, men har en lite ovanligare. Men tror det är en blandning mellan gråsparv och koltrast, en (g)råtrast helt enkelt! Visar en bild på den här. Han är mycket förtjust i fågelfrö, som en gråsparv, men gillar även äpplen lika mycket som en koltrast.

Min rehabilitering tar längre tid än vad jag räknat med. Går fortfarande med kryckor. Det nya från mitt besök hos sjukgymnasten igår är att jag ska ändra gåstil från "hoppstil" till "stavstil". Mm, vilket framsteg... Roar mig nu om dagarna med att spela Farmville på Facebook. Helt otroligt, ungefär lika intelligenskrävande som det låter. Vill inte gå närmare in på vad det säger om mig!
Jag var med förra söndagen när det tränades agility. Kul, men otroligt kallt! Här är några bilder på det:

Ellen hoppar med god marginal under Helénes ledning.
Vi väntar på Ellen...

Här är hon ju!

Nonnes Ludde i ett språng!

Luddes öron var fulla med frusen sand efter ett tag.

fem dagar gamla

2010-02-16T16:22:00.006+01:00

Den lilla familjen mår bra. De har ungefär samma dagsschema som jag: vaknar, äter, vilar... De ökar i vikt och ser jättefina ut. Lappis njuter och spinner, harmoniskt eller hur!

Siri hjälper gärna till när det fotas, hon tycker att de är världens finaste och kan stå där och titta hur länge som helst. Lappis litar helt på henne och tar inte illa upp. Tvärtom verkar hon lite smickrad av att Siri beundrar dem.

Kattungar!

2010-02-13T12:14:00.004+01:00

Min kära sambo har just konstaterat att vi har en strandskata vid fågelbordet!!?? Själv brukar jag kalla dem för nötskrikor...
Ja, nu har de kommit!Tre killar och en tjej blev resultatet. I torsdagskväll började de komma till världen för att påbörja livet. Det blev en ganska jobbig förlossning och Lappis var jättetrött när den siste kom ut. Nu är ju inte historien slut där eftersom vi tydligen alltid måste ha lite dramatik i familjen.

På fredagsförmiddagen klev Lappis ur sin bolåda och var inte intresserad av sina ungar längre. Jag såg på henne att hon hade ont och trodde att hon tänkte kläcka en till. Men tiden gick och Lappis blev sämre. Nu ringde jag Heléne och sa att hon var tvungen att komma och hämta den lilla familjen för att köra dem till sjukhus. Sagt och gjort, iväg till Kalmar med dem. Röntgen visade att några ungar fanns inte kvar utan en blödande livmoder. Blodvärdet var en katastrof och operation fick det bli. Helst hade hon hon behövt en blodgivare, men det var svårt att hitta i hastigheten sa personalen. Klockan var två när Heléne var där med dem och nu skulle de hämtas klockan 19,00. Dryga timmar tyckte sambon som ringde hem flera gånger och frågade vad hon skulle göra. Jag tipsade om IKEA, Bauhaus osv.

Om inte Lappis var tillräckligt pigg för att åka hem var personalen beredda att stanna och ta hand om henne över natten! Väldigt hyggligt måste man säga! De har ju inte nattöppet annars. Men efter operationen och massor av dropp var Lappis piggare och kunde åka hem igen.
Nu på lördag förmiddag är det som ingenting hänt. Otroligt vad de kan återhämta sig fort! Hur pigg som helst, spinner så det ekar och bara njuter av sina ungar. Ljuvligt att höra och se! Ungarna har mått bra hela tiden och de är så söta!

2010-02-03T13:18:00.004+01:00

Idag har det som nästan alla andra dagar kommit en massa snö, ska det aldrig ta slut!!?? Att släppa ut de små schnauzrarna får sina konsekvenser, de tar med sig tre kilo snö med sig var in. Helst ska de ligga i soffan hos mig oxå efter att de kommit in. Det blir ganska blött... Men de tycker att det är kul ute, de springer runt och leker, jagar småfåglarna under fågelbordet och skäller på grannens hästar. Siri tittar beklagande på dem och suckar medan hon sedan njuter av en sömnstund till.
Lappis börjar bli rejält rund om magen och nästa helg så får vi förhoppningsvis se vad som finns därinne. Två ungar kan man känna när de ligger där inne och sprattlar. Denna gång är det ingen rökpuff i alla fall, men annat elände kan ju hända förstås. Men nu tänker vi bara på det positiva så det så!
Det samlas mycket småfåglar runt fågelbordet ute. Sysslar med att identifiera dem, det går bra ibland och lite sämre ibland. Igår såg jag en fågel som jag hittade i fågelboken. Jag var så säker på att det att det var tre sådana: häcksparvar! Men enligt fågelboken finns de inte alls i Sverige!? Skumt. Undrar om de inte har fel de där fågelexperterna!

rökpuff

2010-01-17T12:15:00.002+01:00

Jaha, jag som sett fram så mycket mot valpar... Men vad blev det? Jo, en rökpuff! Vi är jättebesvikna, hur många gånger har man chansen att vara hemma på heltid under valptiden. Då hade man faktiskt haft nytta och glädje av den här ledsamma sjukskrivningen.
Nåja, livet går som vanligt vidare. Ellen löper ju med 5 månaders mellanrum så vi försöker igen till våren. Men lite sur på henne är jag, den lilla lurerskan!

Lite nyheter

2010-01-13T13:54:00.003+01:00

Vad har hänt här då? ja, en del faktiskt. Har varit hos läkaren och tagit bort gipset, en ganska otäck historia. En elektrisk liten såg tog isär det och min tanke var att nu får jag ett sågsår i benet oxå. Personalen försäkrade att det hade aldrig hänt och skulle inte göra nu heller. Trots mitt tvivel så hade de rätt. Istället för ett nytt gips fick jag en "Star Wars stövel", vilket lyft! Den väger bara en bråkdel och går att ta av när man duschar! Tjoho!
Har oxå fått käcka små trombos strumpor för att förebygga ännu fler proppar. Inte snygga och ganska svåra att få på MEN vilken snygg form på benet man får!! Ska ha sådana över hela kroppen tänkte jag, vilken grej! Tänk en sådan kroppsstrumpa som håller in, håller upp, håller fast och formar. Hoppas de finns i fler färger annars är de ganska lätta att färga.
Ellens dräktighet börjar gå mot sitt slut. Hon är smärt, pigg, lekfull och mycket hungrig. Hon verkar må väldigt bra och det är ju skönt. Med tanken på hennes form på magen kan det inte vara fler än en valp, men det gör ingenting. Den är hjärtligt välkommen! Skulle förstås uppskatta om det kunde vara två för valpens/valparnas skull. De har ju väldigt mycket att lära av varandra under uppväxten. Försöker att vara lugn och trygg för Ellens skull, men det är hemskt nervöst nu med tanke på hur det gick med förra gången vi väntade valpar...
Trettonhelgen var Heléne, Janne och Gunilla i Göteborg och ställde ut de Vera och Max. Det gick väldigt bra, de kom hem med varsitt hederspris och andraplaceringar i sina klasser!

Tack Petra!

2010-01-04T17:52:00.005+01:00

Nu är det konstaterat att Lappis är dräktig! Det ska bli spännande. Det kommer att bli samma vecka som mitt gips ska av, så gissa om den veckan ska firas! Jippie för vecka 6 alltså.
På onsdag bär det av till Göteborg för att ställa ut de små, alltså Vera och Max. På grund av omständigheterna så är det svårt att fixa till pälsarna själva, men då kom Petra utryckandes i full fart! Hon fixade till de små ankungarna så de blev till unga vackra svanar! Jag älskar när de är nyfriserade, de är så himla söta och fina. Och Petra, tack du är en ängel!!!
Så här såg det ut i trimrummet:

2009-12-23T13:44:00.003+01:00

Dagarna går och nu är det en vecka som jag suttit här. Det har faktiskt gått fortare än vad jag trodde och det bådar ju gott inför de kommande sju veckorna...
Man blir glad av alla vänner man har omkring sig som ringer, hälsar på, skickar uppmuntrande meddelanden och blommor!
Nu är hela huset fullt av allehanda hjälpmedel som ska underlätta tillvaron. Huset är ju inte det mest handikappanpassade precis, höga och långa trösklar, och det gör inte det hela lättare. Men de serviceinriktade arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna har jobbat fram de bästa lösningarna som går att ordna.
Nu har brahma hönsen bestämt sig för att de är vuxna och börjat värpa. Det märks att de är nybörjare för äggen läggs lite varstans på golvet. Men de lär sig nog snart att gå i redena. Det har även flyttat in ett tjugotal småfåglar i hönshuset. Även om man släpper ut dem så är de där igen när man kommer dit nästa gång, de verkar trivas. Nu undrar man ju bara hur de kommer in?? Det är ju stängt överallt för kylan.
God jul på er alla!!

lördag

2009-12-19T18:47:00.003+01:00

Vad härligt det är med lediga dagar tillsammans! Idag är Heléne ledig och det har hon fått veta. Istället för att ropa på Vera hela dagen, så har jag ropat på den kära sambon. Jag tror hon tycker om det! Eller fanns det en anledning till att hon var ute och åkte skidor med hundarna i två timmar?
Efter de två timmarna så har fyrfotingarna varit väldigt lugna, ja, Heléne med för den delen!
Så här såg hundarna ut när de kom tillbaks, Heléne fick jag ingen bild på men hon var röd om kinderna och verkade allmänt nöjd med livet

gips

2009-12-18T16:08:00.003+01:00

Jaha, nu är operationen gjord och ett dygn har gått. Jag har aldrig varit gipsad förut, så det är en ny erfarenhet. Ingen kul erfarenhet. Det är tungt, otympligt och allmänt i vägen. Det är svårt att hoppa på kryckor, det gör ont i foten, jag når ingenting utanför en armlängds avstånd.... Jag skulle kunna göra gnällistan hur lång som helst, men jag tar bara några saker nu och sedan kan jag ju fylla på lite hela tiden!
Katterna, Siri, Ellen och jag har tillbringat hela dagen framför TV:n och haft det ganska bra. Men lilla Vera har hittat på den ena aktiviteten efter den andra... lustigt, men bara sånt som inte uppskattas av mig. Hela dagen har jag avbrutit hennes små ideér med "Vera, kom här" "Vera, inte så!" "Vera, lägg av!" Då har hon sprungit fjorton gånger opp och ner i trappan och varit mycket ute i tvättstugan.
Undrar vad hon gjort där? Inte vet jag för det känns som om det är väldigt, väldigt långt dit... Heléne har varit på utbildning så därför har de varit hemma hos mig.
Har klämt, lyssnat och mätt Ellens mage. Hon har inte gått upp ett gram, det kan jag lova! Men jag tycker att hon säger till mig att hon är med valpisar, eller så är det vad jag vill att hon ska säga. Kan vara så...
Förresten, den där smällen i skogen när jag föll som jag trodde var en gren som gick av, det var ingen gren. Så låter det när en hälsena går av!

stora problem

2009-12-17T09:00:00.003+01:00

Jaha, gladare har jag faktiskt varit (fast deppigare oxå) än vad jag är nu. Igår eftermiddag var jag i skogen och gick med hundarna och hade väl hunnit någon kilometer. När jag gått från grusvägen och rakt in skogen cirka 100 meter så halkade jag till. Jag föll framlänges som en fura och hörde en smäll. Smällen identierade jag som en gren som gick av. När jag låg där på magen i snön så gjorde det SKITONT i foten. Först så ojade jag mig men hundarna blev jätteoroliga så jag knep näbb tills smärtan klingade av lite. När jag sansat mig lite och lugnat hundarna så tog jag mig upp på fötterna igen. Men det kändes faktiskt inte okej. Foten kändes som den vägde 100 kilo och som om den hängde lös på något vis, svårt att beskriva. Att gå kändes ganska hopplöst.
Jag ringde till Heléne och undrade om hon hade tid för jag behövde hjälp. Hon känner ju mig väl och förstod att det faktiskt behövdes eftersom jag aldrig i onödan ber om hjälp. Jag beskrev var jag var och sa att om hon bara kan köra ner grusvägen så ska jag ta mig dit. Lättare sagt än gjort upptäckte jag.
När jag stod där och funderade på hur detta skulle gå till så hörde jag en röst i skogen. Han trodde att jag gått vilse och undrade om jag behövde hjälp. Jag förklarade för den stackars jägaren att gått vilse hade jag då rakt inte men lite hjälp ut till grusvägen skulle uppskattas.
Han fick göra ett gedigert jobb för att ta mig ut från skogen kan jag säga. När jag var tvungen att vila, jobba undan illamåendet och försöka hålla mig vid medvetande passade jägaren på att fixa fram en liten fyrhjuling med en släpkärra som stod och väntade när vi kom fram. Trots situationen så hade vi många goda skratt under resan!
På sjukhuset konstaterade de att hälsenan är helt av... Operation och 8 veckor i gips. Behöver jag säga hur frustrerande det känns!!??
Idag åker jag till Västervik för att kirurgerna ska leta reda på änden och sätta fast den igen i hälen. Hör ni hur hemskt det låter. Fast jag är nervös så tänker jag på TV-serien Grey´s anathomy. De skulle tycka att det var en tråkig standardoperation, så det kan ju inte vara så farligt antar jag.

Löpande katter!

2009-12-12T11:37:00.004+01:00

Det finns inte mycket som kan tära så mycket på mitt välbefinnande som löpande honkatter! De är helt enkelt mycket tröttsamma... Lappis har nu löpt tre gånger på fem veckor. Löper drygt en vecka, håller upp några dagar, sedan är det dags igen! Nu har hon fått vara hos den tjusige, charmanta gentlemannen PP i fyra dagar och fröjdat sig utan begränsningar. Tror ni att hon är nöjd??? Nä, igår kväll kom hon hem och vad händer, jo, katten illvrålar. Vad tusan, hon har gjort PP utmattad och är ändå inte nöjd, vad krävs egentligen för att tillfredsställa denna norrbottning?!
Idag är det snö ute, det är kul. Lagom mycket oxå, ungefär 1,5 centimeter. Hoppas det får vara nu, men det lovande enligt väderprognosen. Detta innebär julstämning och rena hundar. Jippie!

Innehundar

2009-11-19T18:40:00.007+01:00

NU SKA VI ALDRIG SLÄPPA UT HUNDARNA MER!
Ja, det känns som det är sant just nu. De är rena, nybadade och snart torra, de är ljuvliga! Men varje dag de kommer hem från "jobbet" så är de så leriga och skitiga att det inte går att ta på dem för då får man skrubbsår i händerna.
Rent praktiskt så ser jag inte att det skulle vara helt omöjligt att göra dem till innehundar. Vi har ju redan tre kattlådor att göra sina behov i. Småschnauzrarna får rum där, det har de redan provat några gånger. Till Siri får vi väl bygga en större med lite mer svängrum, dels är hon ju större dels så börjar hon bli lite stel av ålder.
När det gäller motionen så ska jag skriva till Ceasar Millan och be om ett sånt där springband att ha i vardagsrummet. Undrar om vi kan få ett ganska brett så de kan springa i bredd samtidigt. Springa efter varandra på led kommer inte att fungera, både Siri och Ellen vill vara först så de skulle nog stressa upp varandra. Lilla Vera nöjer sig med att bara få vara med. Här kan man ju ha sandpapper på banan ibland så de sliter sina klor på samma gång. Skulle man kanske kunna göra en upp med katterna att de sprang av sig lite energi oxå? De är ju lite mer svårövertalade men prova går ju, om man lovar dem räkor efteråt...
Spårningen får vi kanske ge upp, men sakstövningen kan man ju göra inne: området är ju redan vallat och klart. Ja, sedan kan man ju köpa såna där kluriga leksaker där de ska använda sina hjärnor för att lösa problem. Sedan får de faktiskt vara nöjda med aktiviteter.
Känner på mig att det här kommer att bli kanonbra! En fördel till: bilen kommer inte ständigt att lukta blöt, sur hund.

2009-11-08T17:24:00.005+01:00

Idag är det Fars dag och det har har firats förstås. En prinsesstårta är det bästa pappa Axelsson vet så det fick det bli. Då sprider sig ett leende över hans ansikte och inget kan rubba hans goda humör. Några lotter fick han oxå, förhoppningen var en storvinst nu när han snart ska köpa superfina julklappar till oss. Storvinsten blev 25:-, inget vidare till bidrag men ändå. Han byter kanske in den mot en ny lott och då... Här sitter han och skär i sin tårta, bredvid sitter Anna och Maja. Maja har blivit stendöv och hör ingenting. Men hon viftar glatt på svansen när hon tittar upp och ser att våra läppar rör sig! Gulligt! Mamma klagar på att hon gör som hon vill nu för tiden och tigger mycket. Anna och jag tittade på varandra och sa att så har det väl alltid varit, ingen skillnad tycker vi. Utöver hörseln är Maja pigg och går långpromenad varje dag, bra för en hund på 15 år!
Lilla Vera hamnade i klippmaskinen idag och blev söt som en sockerbit! Hon är jätteduktig på trimbordet, står alldeles stilla och väntar på en godis som hon får när hon är färdig. Vilken klok liten hund hon är, ibland.

2009-11-04T15:59:00.007+01:00

Det är den 4:e november och det snöar! Ja, det är väl bara att acceptera att hösten är över och vintern är här. Varje årstid har ju sin charm sägs det och det är nog sant. Snön har ju fördelen att det blir lite ljusare ute. Men då krävs det ju att den ligger kvar förstås.
Idag så snöar det inte bara utan det är nästan storm oxå. Naturligtvis så hade Gunilla och jag bestämt att vi skulle ut och spåra med småschnauzrarna just i eftermiddag. Nåja, Gunilla är ju inte den som ger sig trots dåligt väder så trots att jag tänkte att telefonen ringer nog och det blir inställt, men så skedde inte det. Här skulle spåras.
Tre spår lades ut och vi började med Max. Sedan var det Veras och Ellens tur. Resultat: kanon av alla tre! Gunilla och jag tyckte det var ruskigt kallt och otrevligt ute men de små skäggisarna var motiverade och koncentrerade och brydde sig inte om vädret.
Efter denna bedrift så belönades vi människor med äppelpaj och vaniljsås. Ja, hundarna hade faktiskt fått vildsvinsbiff som belöning i spåret så det var rättvist.
Ellen har börjat att löpa så hon fick vara bakom galler när vi åt. Lite missnöjd var hon, men hon ska kompenseras nästa vecka...
Här är bilder på Max, dels när han spanar in Ellen och sedan när han sitter lugnt som en liten ängel på golvet. Det senaste sker inte så långa stunder...

2009-10-27T18:38:00.002+01:00

Käre tid, har aldrig tyckt att tyska språket varit så där mycket användbart som mina föräldrar tyckte när man skulle välja ämne i skolan. Välj tyska, sa de, det har man mycket nytta av! Jaja, jag läste väl tyska då, men kanske inte så engagerat som man borde... Har nu levt i dryga 45 år och tyckt att det där rådet varit överreklamerat. Men nu helt plötsligt så börjar jag förstå! Åh, vad jag önskar att jag tagit de där tyskalektionerna på ett mer seriöst sätt. Det är bra att kunna tyska, ja, jag har fått en liten halleluja upplevelse. Jag förstår nu äntligen.
Om man ska köpa hund i Tyskland så är det super om man kan språket. I flera lägen faktiskt: tyskarnas hemsidor är nästan uteslutande på hemspråket, tyskarna själva kan bara tyska, svårt med mailkontakt när man inte kan språket, vägskyltarna i trafiken är på tyska och för att inte tala om själva hämtningen av den lilla hunden hos uppfödaren!
Det senaste: kontakten med tyska kennelklubben angående en exportstamtavla... Behöver jag säga mer? En information är att utan Googles översättningsprogram hade det här aldrig fungerat!

2009-10-19T20:27:00.004+02:00

Igår hade vi pälsvård på lille Max. Han blev så fin! Max var inte riktigt lika entusiastisk över behandlingen som Gunilla och jag, han tyckte det var långtråkigt och lite besvärligt. Husse Janne tyckte oxå att det var lite besvärligt och matade honom konstant med små kex. Uppskattat av Max kan jag säga! Men nu ser han ut som en liten schnauzergrabb i bästa form. Nu är det "bara" Vera och Ellen kvar att ge en liten uppfräschning. Imorgon kanske, eller övermorgon....snart i alla fall!
Lilla Vera har nu nått höjden av ungefär 31 centimeter, hon är så liten! Men söt.
Om kvällarna eldas det i kaminen nu när det är höst, då är det trångt. Så här kan det se ut när några av tjejjerna gottar sig i värmen, enligt dem kan det aldrig bli för varmt!

2009-10-13T20:41:00.002+02:00

Snart är dagen slut, skönt det! Inte världens bästa faktiskt. Började med att vi försov oss med en hel timme!!! Inte så kul, men snacka om att man blir effektiv och snabb. Sedan var man helt vimsig hela förmiddagen, nåja, omgivningen kanske inte märkte någon större skillnad...
Sedan var det träning med Ellen och det var superkallt och blåste nordanvind. Burr! Fick bra tips av Gunilla och Nina, tyckte att jag gick för fort, vad menar de, skulle inte min lilla schnauzer kunna hålla samma tempo som bordern? Kanske ligger något i det för Ellen tyckte det var en bra ide de kom med. Okej då.
När jag kom hem frågade jag katterna om de ville gå ut en sväng innan det blev alltför mörkt, då tittade de på mig som om jag var lite korkad. Jag talade om för dem att det faktiskt mest var ett skämt, men de sa bara att jag har en synnerligen tråkig humor. Jaha, kanske det. De slapp gå ut och njuter nu istället av värmen från kaminen.

2009-10-06T21:12:00.003+02:00

Ikväll har Ellen och jag tränat lydnad. Hon tyckte att det var kanonkul och gjorde sitt yttersta hela tiden. Hon börjar faktiskt bli riktigt duktig det lilla livet, det är inte utan än att man blir lite varm i hjärtat...
Sedan var det dags för Trädgårdsamatörerna att träffas. Det är alltid trevligt. Om jag hade läst inbjudan lite noggrannare så hade det blivit ännu trevligare. Det var plantbytarkväll, vilket innebär att man tar med sig växter som man fått skott eller sticklingar av och delar med sig till varandra. Men nu hade jag inte läst ordentligt och hade inte en enda planta med mig, lite jobbigt när de andra har massor att dela med sig av. Det stod oxå att man skulle ha med sitt eget fika, det hade jag inte heller läst... Nåja, tur att människor är så snälla och givmilda, jag blev erbjuden fika och har med mig 3 kassar med växter hem! Jaha, så nu vet jag vad jag ska ägna min lediga eftermiddag åt imorgon.
Nu har vi (vi=Heléne) löst den tekniska frågan och nu kommer kortet jag tog i lördags. Det visar när Qurt sitter vid middagsbordet med ett tomt vinglas och en tom ölburk framför sig. Vi har väl alla lite olika hundhållning, men hos oss äter hundarna på golvet och de får ingen alkohol. Inte ens på lördagar! Har talat om för Siri att när hon fyllt 18 och är myndig så kan vi börja diskutera det här med droger som alkohol och tobak.

2009-10-04T16:14:00.002+02:00

Men är det inte fantastiskt! Igår när Ellen gick sitt MH regnade det inte en droppe! Å Ellen, lilla Ellen, är hon inte en liten hjältinna! Gick igenom MH-banan med bravur. En kort beskrivning: bra socialitet, bra leklust (bra gripande, tjoho!), överdriver inte sina rädslor, inget kvarstående och skottfast. Jamen, hon är ju en liten klippa.
Jag har ett problem... tog flera bra kort igår med min telefon, men tror ni att det går att flytta dem till datorn!! Nä! Synd, kunde blivit rik på dem...utpressning kallas det visst. Kan avslöja att de visar hur hundhållningen är hos goda vänner.
Fler ledtrådar? ok
Det rör en svart schäfer och hans matvanor...
Får se om vi kan lösa problemet senare.
Idag är Ellen Och Heléne på avslutningen på agilitykursen. Hoppas att Ellen är kopplad hela tiden så att hon inte blåser iväg, det är halv storm och Ellen väger ju inte så mycket. Undrar hur det går för en av Ellens "klasskompisar", han är ännu mindre!

2009-10-02T17:04:00.002+02:00

Fredag!
Har just burit in de stackars pelargonerna som inte tycker att det är så skönt ute längre. De ser friska och glada ut trots att de stått ute två frostnätter.
Imorgon ska Ellen gå sitt MH-prov. Det ska bli kul att se henne på banan. Undrar om det blir som man tror... När man tittar på väderprognosen imorgon så blir man ju mindre inspirerad! Regn och hård blåst! Det är inte den lilla schnauzerns favoritväder precis...
Framför mig på bordet står ett halvt apotek. Det är resultatet av Siris veterinärbesök igår. Hon har en kraftig hudinfektion innehållande kocker av alla slag, finns tydligen en hel mängd olika sådana. Pencillin, tabletter, droppar och schampo, nu ska väl bordern bli frisk!
Imorgon kommer Asta hem igen. Hon har bott hos en familj som är kattintresserad men lite oroliga för allergi. Men efter en vecka hos familjen så ser det ljust ut, de kan nog skaffa katt utan risk. Asta har haft det hur bra som helst, så mycket uppmärksamhet hela tiden utan konkurrens. Passar henne bra! Men det ska bli skönt att hon kommer hem igen, det märks minsann när någon försvinner!

Träning, träning, träning!

2009-09-21T19:29:00.005+02:00

Den här helgen har helt ägnats åt hundträning. Fyra människor och sex hundar har sovit gott dessa nätter! Dagarna har fyllts med spårövningar, leta-efter-saker övningar och lydnad. Två valpar (Max & Vera), två vuxna (Ellen & Qurt) och två pensionärer (Siri & Kio) alla har de fått använda sina hjärnor på både längden och tvären. Alla hundarna har verkligen gjort sitt yttersta och varit hur duktiga som helst.
Även katterna har tyckt att det varit en rolig helg, de har varit med och tränat lydnad, lekt med hundarna, undersökt bilar, husvagn osv.
Att se Max och Vera jobba i skogen med sina näsor har varit en fröjd. Det är verkligen fantastiskt vad så små valpar kan utföra!
Ellen har fått en aha-upplevelse och kom plötsligt på att människor blir jätteglada om man bär på prylar. Ett stort genombrott mot apporteringen har skett, halleluja!
Qurt har emellanåt prövat sin husse Jannes tålamod och man måste säga att Janne blir mer och mer tålig ju mer Qurt tränar honom!
Siri och Kio visade att deras storhetstid är över gjorde om övningarna lite efter eget huvud. Nåja, det kan de vara värda!
Ja, när helgen var över så stod vi där nöjda, ärrade och glada. Lite skador får man väl räkna med: onda knän, onda ryggar, rivsår på näsor, rivsår på bringan och ett nästan brutet finger det är priset för en sådan helg. Billigt, eller hur? Kan tillägga att inga hundar blev skadade.
Här kommer lite bilder

Gunilla med Max och Vera

Titta noga! Ellen med apportbock.

Qurt galopperar lätt med 4 kilosapporten!

Lille Max tränar med apportbock

Heléne släpper Vera på ett saksök, en så kallad duttövning

2009-09-16T18:20:00.002+02:00

Ikväll ligger Siri, Vera, jag och ett gäng katter i soffan och myser. Det märks att det börjar bli höst, det är lite småkallt och vi värmer varandra. Gott!
I eftermiddags var alla tre hundarna och jag i skogen ett par timmar. Siri är pigg som en mört nu igen. Trodde hon började bli lite gammal eftersom hon varit lite slö sista tiden. Hon är ju i alla fall 11,5 år. Men ett veterinärbesök visade att hon hade en infektion och nu efter halva pencillinkuren så är hon lika pigg som vanligt! Härligt!
Heléne och Ellen är på agilitykurs ikväll. Jag skickade med dem en liten påse köttbullar. Hoppas att inte Heléne ätit upp dem, de var faktiskt till Ellen! Man skulle kunna tänka sig att Ellen skulle vara trött efter skogspromenaden, men inte, den lilla hunden kan springa omkring i all evighet!

2009-09-15T19:30:00.003+02:00

Ikväll har de små hundarna tränats. Ellen tycker verkligen att det är roligt, svansen går i ett.
Ligg: vift, vift!
Fot: vift, vift!
Stanna kvar: vift, vift!
Det är det där med apporteringen... hm
Annars tycker jag att det går framåt med det mesta. Som sagt, det där med apporteringen...

Heléne och Vera tränar oxå, små valpövningar. Sedan har Vera fullt upp med att läxa upp Gunillas lille Max. Han kan verkligen konsten att reta upp henne så hon blir vansinnig! Men han är lika glad ändå...
Ninas collie Matilda börjar bli mer accepterad i schnauzerligan och blir nu inbjuden till leken hon med. Försiktig är hon av erfarenhet, petar man för hårt på de små skäggiga (eller nästan inte alls!) så skriker de och då blir hon jätteledsen.